Förra veckan var jag på en härligt intensiv resa till ÅRE tillsammans med 70 andra personer. Vi hade kanonvecka med en massa skön skidåkning, intressanta samtal, fantastisk mat, givande samlingar och en hel del annat. Jag var lägerchef på resan och det är minst sagt en urladdning. Denna vecka har jag återhämtat mig själv med en rejäl dos av OS. Det räcker att se en glimt av en gulblå dräkt så är spänningen igång. Vilka insatser de har gjort, inte minst längdskidåkarna. En sån uppvisning igår på herrstafetten. Jag säger bara, kom an!
Kallas och Haags sprintstafett, laginsatsen på 3-milen, Anjas resning från en omöjlig situation. Det är ögonblick som heter duga. Samtidigt finns det ju en del tråkiga grejer. Tre Kronors halvtama insats idag mot Slovakien, damernas sjukdomsproblem inför stafetten, Jonssons genomklappning i skidskyttet. För en del lika tråkigt som medaljerna är roliga. I oss själva kan vi uppnå mycket, inte minst vad gäller i det korta loppet. Samtidigt så finns det en början och ett slut på allting, en botten och en övre gräns. Det som är så fantastiskt med Jesus är att han inte är begränsad så som vi av formtoppar och yttre omständigheter. Han kan göra oss till nya människor, något som håller i längden och går på djupet. På söndag kommer vi dyka lite mer i just det ämnet, hur Gud vill göra allting nytt i dig och mig. Hoppas vi ses på söndag 10:30!